Flytt....

Gick upp vid 8-tiden och åt frukost och gjorde oss iordning.
Sedan väntade på att Ullis skulle komma och hjälpa till med flytten, men dom hade gäster hemma så det drog ut lite på tiden.

Så jag och Linda tog bussen in till Halmstad... Och fan... Här har man varit borta i en månad, och så kommer man hem och så känns det som man har varit borta i 5 år! :O
Nu har dom bytt ut alla bussar mot nya och bytt utseende på dom och man kan inte längre betala med kontanter på bussen. Man måste betala med sms-biljett. Men det har vi alrig gjort, så vi tänkte vänta tills bussen kommer och fråga busschoffören hur fan man gör. Men då måste man tydligen gå in på internet och ladda hem ett program först (??????)...
Och så kunde man betala med kort. Men mitt kort funkade inte för det går bara att använda VISA... Va faaaan... Så Linda fick betala för mig med hennes VISA-kort...

Va fan är det för jävla system?? Jag blev helt förbannad!!
Dom gamla bussarna fungerade ju! Varför kunde dom inte lägga pengarna dom lagt ner på de nya bussarna till att fixa nån safe apparat för kontanter istället om dom nu är rädda för rån på bussarna??

Nä istället ska det nu inte bara var DYRT att åka buss. Det ska vara både DYRT OCH KOMPLICERAT att åka buss!? Jag undrar om dom verkligen inte vill att folk ska åka buss?? Det verkar ju så! Busschoförerna vill nog bli arbetslösa!

Tänk om man inte har några pengar kvar på mobilen, då kan man inte ta bussen någonstans.
Om batteriet på mobilen dör, då kan man inte ta bussen hem.

Stackars äldre folk som inte kan det där med mobiler, och stackars de som har äldre mobiler utan internet! Dom kan ju knappt åka buss då ju!

OCH HELA VÄRLDEN HAR FAKTISKT INTE ETT VISA-KORT!!!!!

Fan jävla idiotsystem!! Det ska väl vara idiotiska sura hallänningar till att komma på nåt sånt här idiotiskt!!

Och sen blir man välkommnad till Halmstad av, kan ni gissa vad? Jusst det! BLÅST OCH SPÖREGN!! Välkommen hem... Suck...


Linda och jag kom till Maratonvägen och började packa ner saker i kartonger. Sedan kom Niklas och Bosse hem. Han sa inte mycket. Sedan kom Stellan och Emil med bil och släp och innan vi började bära ner saker snackade jag och Niklas lite.
Han ville att vi ska försöka igen, att jag ska ge honom en chans till, men han har fått chanser att ändra på saker, men inget har hänt. Han har sagt att han ska bättra sig, men inget har hänt...
Han säger att man inte kan laga ett trasig förhållande på distans, men vill man så kan man, men jag har inte märkt några speciellt bra försök, mer än sms och telefonsamtal som gjort mig ledsen och frustrerad...
Jag tror inte det skulle gått att laga det här, inte när jag mest har kännt mig som en ägodel och när jag kännt mig som en fånge hemma som ska anpassa mig efter hans arbetstider för att jag ska vara hemma när han är det...
När han aldrig lyssnar på vad jag säger, utan jag får höra saker direkt efter som om han absolut inte hört vad jag precis har sagt. Som att prata med en vägg där allt man sänger bara studsar av...
Och att leva ihop med någon som inte visar det minsta intresse för mina intressen. Det ända jag fått höra har varit "får du några pengar för det?"
Jag har försökt se mer till de goda sidorna, men det har blivit allt svårare de senaste månaderna...
Det här var inte ett lätt beslut, men när jag kom till ön fick jag lite mer avstånd till det, och insåg hur skönt jag tycker det är att vara för mig själv igen. Men det var ändå inte lätt att ta beslutet... Och ännu mindre lätt att tala om det för honom...



Flytten tog hela dagen, trots att förrådet låg nära, och vi bara behövde köra 3 lass... Senare under eftermiddagen kom även Ullis, Lina och Dennis dit och hjälpte till.
Det sista att göra var att lämna Kitty till Inga som ska ta hand om henne sålänge.
Innan vi åkte skickade jag ett sms till Niklas om att vi skulle köra iväg med sista lasset snart, för att han ville att vi skulle träffas igen och säga hej då ordentligt.
Sedan gick jag och släppte ut bil och släp genom grinden, gick upp och lämnade nycklar och sedan skulle vi åka. Då fick jag tillbaka ett sms om att han skulle komma dit. Men då var vi redan på väg att åka.
"Kom förbi Dennis då"
Men varför ska vi köra åt andra hållet hem till hans kompis? Sedan fick jag ett till sms;
"Vi ska dra nu. Trevligt att du ville ta den ansträngningen att ta ett värdigt avslut"
Värdigt avslut? Så jag skrev;
"Lär dig ta en ansträngning själv. Du har haft hela dagen på dig."
Det har han ju faktiskt! Vi har ju hållt igång hela dagen med flytten, och vad har han då gjort? Och han var faktiskt i lägenheten när vi var iväg med andra lasset till förrådet!
Så jag skrev "Du var ju hemma. Varför väntade du inte då?"
Han skev tillbaka: "Ska jag vänta i timmar? Jag visste ju inte när du skulle komma tillbaka."
"Man kan ju fråga?"
"Du kunde ha informerat mig. Du verkar ju inte alls villig att ens bry dig om det vi hade"
Ha! Och han vill ju bara vända allt så att det är mitt fel! Precis som min idiot till pappa!!!

Det sista han skev på kvällen var "Värdigt avslut det blev. Du vill ju inte ens träffa din hund. Du e kall som is."
Tack.


När förråtet var packat till bristningsgränsen och Kitty överlämnad till Inga åkte vi inte till Lilla Torg och Stellan och Ullis bjöd på pizza. Gott med mat!
Sedan körde dom oss tillbaka till Åled.

Jag känner en lättnadskänsla över att ha fått grjerna och katten därifrån, men samtidigt känner jag mig som om jag skulle börja gråta vilken sekund som hellst.
Jag har lämnat livet jag levt nu och det var inte lätt, men samtidigt skönt.
Jag dras åt två håll, känner två saker...
Jag vet att jag har tagit rätt beslut, men jag känner mig illa till mods för att han förmodligen hatar mig nu. För trots att jag inte har mått bra de sista månaderna i detta förhållandet, och trots att han har fått mig att gråta och känna mig som en trasa som bara hänger med, så hatar jag inte honom...